På svenska gym finns ofta en regel om att man måste vara 15 år för att kunna bli medlem. Vet ni hur den regeln kom till egentligen? På 1980-talet var ämnet ”Barn och styrketräning” tämligen outforskat, så när två ledande svenska läkare fick en fråga på en konferens om huruvida barn skulle träna styrka så blev man lite fundersamma. Man hade ingen forskning kring området, men lite åsikter fanns det allt.
De två läkarna tittade först frågande på varandra, men ryckte tillslut på axlarna och sade att ”nej, det är nog inte så bra att barn tränar”. ”Men när ska barn börja träna då?” Återigen tystnad, och forskarna drog till med ”när man har fyllt 15 år”.
Med ett skott från höften lade man all svensk forskning om barn och styrketräning på is. Om det gick till EXAKT så här vet vi inte riktigt, men det är en bra historia som vi på Elittränarlägret på Bosön hörde för några dagar sedan av en viss person med en viss insikt i ämnet.
Idag vet vi bättre kring styrketräning för barn och ungdomar, det är inte farligt, punkt. Den som kanske vet bäst är Michail Tonkonogi, en av Sveriges främsta experter på fysisk träning och hälsa (enligt SISU). Tonkonogi är dock inte helt okontroversiell, eftersom han för några år sedan började undersöka forskningen kring barn och styrketräning. Var det verkligen så farligt för barn att träna styrka? Ju mer han läste, desto mer fann han i den internationella litteraturen att så självklart inte var fallet. Många myter (som att tillväxtzonerna i benen skulle skadas av styrketräning) har avfärdats men lever kvar i svensk forskning på sina håll, tillsammans med andra myter av mer moralistisk natur.
Svensk Styrkelyft vågar stort just nu. Vi satsar på styrketräning för barn (11-14 år) i ett land där konsensus tills nyligen har varit att styrketräning för barn är skadligt. Mot den bakgrunden bjöd vi därför in Michail Tonkonogi till årets Projekt 2014-läger som gick på Bosön i månadsskiftet maj/juni. Michail bjöd inte bara på forskning som påvisar styrketräningens positiva effekter för barn, men också en skrälldus av bra citat, däribland denna ledares rubrik: ”Styrketräning borde vara en idrottslig grundform, tillsammans med brottning, simning, friidrott och gymnastik”.
Tanken är hissnande, men tänk om det vore så? Styrketräning, med styrkelyft som tävlingsvarianten, skulle kunna vara del i en kommande regerings nationella satsning för ökad fysisk aktivitet och hälsa. Vi skulle inte ”göra” styrkelyft för sportens skull, eller för oss själva, utan för att stärka samhället. Vi styrkelyftare skulle vara mer än idrottsmän, vi skulle vara ambassadörer för fysisk hälsa.
I den här strävan ingår Michail Tonkonogi, och även om SSFs samarbete med Tonkonogi nyss har börjat, så finns det mycket intressanta planer för framtiden. Visserligen är vi långt ifrån ”styrkelyft som folkhälsa” idag, och att det kanske låter pretentiöst, men den tanken får åtminstone mig att höja blicken ytterligare i arbetet med världens bästa sport.
Robert Boström
Redaktör Svensk Styrkelyft