För några går det inte över

Nu när skolorna drog igång i augusti så började min minsting i förskolan på en ny skola med en för honom ny lärare och klasskompisar han aldrig träffat. Och det gick så där, problemet är att han är väldigt blyg och inte riktigt vågar ta för sig.Varje morgon när vi skulle lämna honom blev han väldigt orolig och ledsen.  Så det som på dagiset tidigare handlade om fem minuter för att lämna drog nu betydligt mer ut på tiden.

Allt eftersom dagarna gick och problemet fortsatte kom vi överens med pedagogerna om att vi bara skulle lämna honom och gå direkt oavsett om han grät eller inte  - för som de sa:  ”fem minuter efter ni har gått leker han för fullt och han får nya kompisar varje dag”.

Och så är det, vår lille kille brukar alltid få vänner, han har aldrig hamnat utanför i hela sitt liv. Ändå fick det här mig att börja tänka. Hur jobbig den där känslan än är, att lämna sitt barn gråtande och gå med den långt in på dagen – så vet ju vi att det kommer att gå över snart. Han kommer att börja längta till skolan och att få träffa sina kompisar.

Det finns föräldrar och barn som det inte går över för.

De vet att det inte kommer att bli bättre nästa vecka eller månad. för att deras barn har haft oturen att falla offer för mobbning. Barn kan redan vid 7-8 års ålder hamna utanför och det finns nästan inget ni som förälder kan göra, det är en hemsk tanke. Jag kan inte tänka mig in i en sådan situation ens för den är för otäck, och ingen förälder ska behöva uppleva det för vi borde ha kommit längre i arbetet mot all form av mobbning.

Därför hoppas vi att alla skolor ska jobba ännu mer mot mobbning och ta tag i problemen redan innan de  blir ett problem. Och att skolorna satsar ännu mer på att ha fler rastvakter ute på skolgården så att vi snabbt kan se varningssignaler. För vi som föräldrar måste veta att våra barn är trygga i skolan.

Niklas Falk - Verksamhetsansvarig

 

Läs e-tidningen nolltolerans här.