Åtta kickstart-verb som sätter fart på uppgifter som fastnat

Kör du fast med uppgifter ibland, så att du börjar skjuta upp dem?

Det kan du få slippa.

I årets första utgåva av Klart! får du 8 verkningsfulla verb av mig. 

Åtta kickstart-verb som sätter fart på uppgifter som fastnat

Du kan alltid komma loss om du kört fast med en uppgift! När du skjuter upp något du har att göra - trots att uppgiften står där på din att göra-lista - kan det bero på flera saker. 

• Uppgiften kan vara otydlig
• Den kan vara obehaglig att göra
• Du vet inte hur du ska göra, för du har inte gjort det förut
• Uppgiften så stor att du baxnar bara av att se den
• Du har inte befogenhet att gå vidare, trots att du fått uppgiften på ditt bord
• Uppgiften kan vara tråkig

Ju längre den står kvar, desto värre känns det

Istället för att arbeta på uppgiften gör du något annat istället. När du ser att den fortfarande står kvar på listan hugger det till i magen, du hoppar förbi den till en annan uppgift och ditt samvete blir ännu lite sämre. 

Tiden går och när du har behövt svara något överslätande på fler möten än ett när du fått frågan om hur det går med uppgiften känns det riktigt gräsligt. 

Ett ord som sätter igång 

Det hade varit mycket skönare för dig om du hade haft uppgiften gjord. Och, det hade varit bättre för verksamheten och för dig själv!

Lyckligtvis finns det alltid något du kan göra för att komma loss med en uppgift som fastnat. Det börjar med ett kickstart-verb. 

Gör så här

När du kört fast, 

1. Välj ett av de typiska kickstart-verben att formulera en kom-igång-uppgift med. Här är åtta exempel:

• Fråga (någon, t ex hur du ska gå tillväga eller rent av fråga någon vem du skulle kunna fråga som vet hur du ska gå vidare)
• Fundera (15 minuter på vad som skulle kunna vara en lösning på det som kärvar)
• Jobba (10 minuter på uppgiften)
• Sök (på internet efter något)
• Skissa (på hur problemet ser ut, vilka som berörs, hur det idealt skulle gå till eller liknande)
• Töm huvudet på allt du tänker kring den där uppgiften
• Dela upp (uppgiften i fem moment)
• Läs (igenom bakgrundsinformationen el dyl till uppgiften; du behöver inte göra något, bara läsa uppgiften igen, så får du kanske ett annat perspektiv)

2. Formulera kom-igång-uppgiften för dig själv. Om du skriver den på en fysisk lapp kommer du att få knyckla ihop den där lappen när uppgiften är gjord och påtagligt fira att du inte längre sitter fast. Formulera uppgiften till att vara så kort att du frestas att göra den direkt så du får bocka av den redan idag!

3. Gör uppgiften nu. Det kommer att vara så skönt att komma igång! Vill du inte eller har du inte tid just nu, bestäm dig för när du gör den. Det är värt att boka in just den här uppgiften i kalendern, så att du ger dig tid för den. 

4. Nu är du igång! Du sitter inte längre fast. Dina uppgifter har inte gått i stå. Det är rörelse i din att göra-lista!

Du bestämmer farten

Om du tar till ett kickstart-verb så fort du kör fast med en uppgift, håller du uppe farten. Saker läggs inte på hög hos dig. Du rör dig framåt - inte prompt på en spikrak väg, utan snarare i sick-sack, parerande vardagens hinder och grynnor som ideligen dyker upp. Vad som än händer håller du dig i rörelse.

Såklart väljer du också att vila när du behöver, men det är du som bestämmer, inte omständigheterna. 

Hur gör du?

Kommer du att tänka på något ytterligare kickstart-verb än de åtta jag exemplifierade med här? Mejla mig och berätta! Adressen är david@stiernholm.com och jag är nyfiken på att höra vad du delar med dig av. 

Tack för idag och på återseende nästa vecka.

P S. Förresten, jul- och nyårsledigheten tog mig till Japan, där jag fick smaka något jag inte visste fanns!